Hej.

Helgen har rasat iväg.

I fredags hade vi en kompis på middag  , det var både roligt och mysigt. Jag hade kokat chili , det var mycket vilök , chili, kryddor till max , en massa öl som köttet kokat  i många timmar. Jag tog en choklad närings dryck till middag, kvällen förflöt i mycket prat och skratt.

jag sätter på mig masken väldigt ofta när vi är borta eller har främmande . Dels för mig själv för och orka , ingen orkar höra hur jag mår i längden och jag skulle inte må bra av att bara gnälla hela tiden . Jag gråter ibland i min ensamhet, visar sällan att jag gråter, det mår ingen bra av att se och det finns inget som någon kan göra åt detta, ingen som kan lätta min börda, den bär jag själv . Jag ger mitt hopp till läkarna och hoppas hela tiden att det ska bli bra och att jag ska få tillbaka mitt liv .

Jobbet känns långt borta just nu , men jag ger mig inte och vem vet det kanske vänder redan i morgon och magen blir bättre. Hoppet det är det jag lever på och det som gör att jag orkar och kämpar.

krämperna kommer och flyttar på sig . Nu är det ryggen som har sagt sitt , vaknade i morse av en fruktansvärd värk som sen har hållit sig i hela dagen. Har provat med flera saker men utan resultat. Lång promenaden med hunden , satt på massage stolen i 30 min med värme men det hjälpte inget, provade att   smörja  in mig med Heat och Msm la på vetekudden och en filt inget resultat. Svmor ringde i kväll och gav mig lite tips på övningar som jag ska prova . Svimmade i går kväll men på rätt ställe . Johan behövde inte lyfta upp mig utan bara flytta lite på mig . Det kom lägligt i sängen.

I dag var mamma här och tog med sig Albin och Felix på bio. När hon kom kämpade jag för att komma upp ur sängen, jag stönade och stånkade , kände , känner mig som en gammal gumma. När jag sa det till mamma började jag skratta, hon tittade på mig och sa :  och du skrattar när du ser ut så där och har ont . Ja men mamma vad ska jag göra då ? gråta det blir inte bättre  eller hur och med tanke på att jag har så djävla ont hela tiden i kroppen mage , rumpa , huvudet mm så skulle jag inte göra annat än gråta  ? Nej  det blir inte bättre.

Jag har nog blivit härdad av smärta och tål ganska mycket och med tanke på hur ont jag har hela tiden så måste jag försöka koppla bort det på något sätt, avleda smärtan, lura kroppen, försöka tänka på något annat . Försöka fokusera på något som gör att jag härdar ut när smärt tröskeln är som värst.

Både i går och i dag har jag bakat matbröd , då kopplar jag bort allt, är i en annan värld , vill inte bli störd , vill bara vara ensam i köket , gärna musik på. Då lever jag för stunden i en annan värld , en värld utan värk i magen , kroppen , knoppen, leder, muskler. Tänk er en magsjuka  : så har jag varje dag utan att jag kräks men allt annat har jag springer på toa kroppen skriker , magen värker något hemskt.

Johan sa för ett tag sedan om vi vinner på lotto, då skulle jag ta dig till USA , där skulle dom säkert kunna hjälpa dig , om det är någonstans på jorden så är det där dom kan hjälpa dig men det kostar grymt med pengar. Det är då jag får tårar i ögonen, för jag blir så smärtsamt medveten om i ett sånt ögonblick att det påverkar alla så fruktansvärt mycket att jag är sjuk och det gör så fruktansvärt ont . jag kan bära min egen smärta men och dra med andra människor och framför allt barnen , det gör så fruktansvärt ont i själen och den smärtan har jag svårt att hantera . Den kroppsliga smärtan är jag van vid och det är jobbigt men inte ens i närheten av den själsliga som påverkar andra. Det är nog därför jag inte gnäller , eller alltid säger som det är hur jag verkligen mår.

I morgon börjar Johan jobba. Barnen börjar skolan på tisdag, ska bli skönt att få vara själv oxå, både på gott och ont. jag läntar efter ett riktigt liv , ett liv med jobb mm men min tid kommer .

Nu ska jag sova .

Kram till er alla .

Hej.

Nu är jag här igen.

Det har tagit lång tid denna gång. Jag har inte varit på topp alls , kroppen säger ifrån och det har varit knas med bloggen ett tag oxå.

Summera denna månad som gått är svårt. Jag ska nu försöka skriva varje dag även om det inte är så långt men jag känner att jag behöver skriva samtidigt som jag känner att jag inte gjort något annat än gnällt den senaste tiden. Det finns alltid dom som har det värre eller hur och jag är så tacksam för att jag inte är döende även om min kropp känns på gränsen till död. Jag har inte cancer nu men lider något fruktansvärt efter sviterna som har blivit efter dom tog bort en sån stor bit av tjocktarmen för 3 år sedan där cancern satt. Funderar mycket på hur kunde mitt liv bli så här. Jag har i nu läget inte cancer men är i sämre skick än någonsin. Jag har så fruktansvärt ont i magen , kroppen, huvudet och har svimmat så mycket  att min man tog beslutet att sluta jobba några veckor för och ta hand om mig. kroppen värker något fruktansvärt, har svårt att få på mig skor , stövlar, knäppa byxor, värker i leder , muskler, som kramper. Jag kan vakna av att jag har så fruktansvärt ont i armen att jag har svårt att krama hopp händerna. jag kan göra listan hur lång som helst. Att jag sen har haft turen att inte skada mig dom gånger när jag svimmar är jag tacksam för. Jag dricker fortfarande Näringsdrycker i 5 olika smaker, jag har nu hållit på med denna förbannade dryck i över 6 månader och rasar i vikt. Skiter som en tok gör jag oxå i tid och otid. Behöver jag tala om att kroppen tar fruktansvärt mycket stryk av detta ?

Svimningsanfallen som kom 1- 2 gånger per dag har nu lugnat ner sig men inte försvunnit helt.

Barnen reagerar olika, Felix blir rädd, Albin förstår nog inte riktigt vad som händer utan har sagt till Johan att nu ramlar mamma så där igen och sover, nu får du hjälpa henne så är det inte mer med det tycker Albin. Felix är som sagt mera rädd han är äldre och förstår mera och när han lider , lider jag något fruktansvärt.

Att kroppen sviker mig tycker jag inte är så konstigt, att leva på flytande så länge är inte ok och jag tror att det är därför jag har så ont i kroppen , jag är så trött och matt  och blir så frustrerad på detta. Jag är fruktansvärt infektions känslig oxå det gör inte saken bättre, så fort barnen kommer hem med lite snuva så blir jag däckad. Jag har inga reserver kvar alls. kroppen är slut och jag börjar tröttna och är ilsen som ett bi av och till.

Jag tänker ofta på hur kunde mitt liv bli så här och i nästa andetag tänker jag det kunde vara värre. När det är som tuffast tänker jag imorgon är en ny dag , en bättre dag. Någonstans måste jag tänka så för att klara av detta. Jag kämpar, vi kämpar varje dag att hålla humöret uppe och med tanke på alla dessa djävla krämpor jag har så tycker inte jag att jag gnäller. jag gnäller här men inte så att jag suckar stönar och säger att jag mår skit till alla jag pratar med för då skulle jag aldrig orka. jag sätter på mig min mask och ler o ser go och glad ut. Här skriver jag hur jag mår, här har jag min fri stad, här kan jag spotta ut allt jag känner utan  att skämmas.

Mitt i allt detta kan jag känna tacksamhet , visst  är det konstigt ?

Hur kan jag känna det när jag inte är frisk och dom inte får bukt med detta. För mig är varje dag en gåva , inte en självklarhet, jag är så tacksam för att jag finns kvar sen att jag inte mår bra utan rent ut sagt skit men jag finns kvar och lever. Jag finns för mina underbara barn och får följa dom  på livets väg ett tag till, hur länge vet ingen .

Ta ett exempel : Lucia , Albin skulle gå lucia tåg i skolan, Jag, Johan, Felix , mormor och farmor var där, i en sån stund känner jag en sån underbar glädje och lycka över att få vara med mina barn, en tacksamhet som inte kan beskriva i ord. Någonting jag aldrig skulle våga drömma om för 3 år sedan, då var ångesten så stor att jag inte skulle få se dom en sommar till och jag lovar er att även om jag gnäller så är jag så glad över mina underbara barn och min underbara man och känner en sån otrolig tacksamhet och ödmjukhet inför livet och att jag vaknar upp varje morgon och får ännu en dag med mina underbara familj.

Tanken på att ge upp finns inte , hopplösheten finns där så klart men jag är seg och envis som sjutton. Vi har gått igenom så mycket och går igenom så mycket att många tycker att jag ska skriva en bok . Jag skulle vilja börja föreläsa, jag har så mycket erfarenhet av denna tid . Man blir antingen en passiv patient eller en jobbig. jag har blivit en jobbig men det står jag för , jag ifrågar sätter mycket och läser mig till mycket. jag har många läkare runt mig som jag litar på och som vet att jag ifrågasätter saker och ting.

Jag måste släppa på trycket ibland och bara bli en blöt pöl , få gråta ut rensa ut. Jag reser mig alltid igen. Nu har vi varit ute på landet Jag och Johan helt ensamma. Det var verkligen vad vi behövde, det var vad min kropp behövde, min själ får förnyade krafter där ute, den återhämtar sig alltid där ute bland klippor , skär och hav, där finner jag frid och ro. Där ute kan jag andas, släppa, njuta, hur dåligt jag än mår så är det där ute jag kan återhämta mig , det är mitt paradis på jorden. Ute på udden där kan jag sitta hur länge som helst, känna doften av tång , känna vinden som blåser i håret, höra hur vågorna slår mot klipporna, där ute njuter jag, får ro i själen och när kroppen är så slut så behöver själen återhämta sig för att få nya friska krafter att kämpa med.

Julen firade vi på olika ställen , vi stannade först och firade med svärfar och Grete , Johans systrar med resp sen for vi vidare till Opri, Roger , Emil, Börje och Maria, där firade vi jul igen. Sista anhalten gick till svärmor , Hasse , Ingemar och Johans mormor Mait, Där mötte vi upp mamma och Robin som anslöt sig med oss . Vi vari Ocelbo i flera dagar . När vi åkte hem och sa hej då till Mormor Mait så sa hon vi får se om vi ses något mera. Det är då det gör ont ända in i märgen, när en gammal människa säger så, det känns som hon tog farväl,höll om mig länge och gav mig en riktig lång kram. Det är då man vill lägga huvudet på hennes axlar och säga  att det gör vi visst det men vetskapen om att hon år dålig gör sig starkt påmind. Att få se Mait sitta i fotöljen med ett leende på läpparna och titta på hur barnen leker, självklart blir hon helt slut men hon blir lycklig och glad , tänk vad ett besök kan göra för för en gammal människa , glädjen i hennes ögon den år obetalbar, det är då man känner glädje själv över att ha kunnat gjort en annan människa så glad för så lite.

Innan vi skulle åka under julen så fick jag ett samtal från en kvinna som hjälpte mig på traven för några år sedan på SÖS. Hon hörde av sig för att hon pratat med  någon sköterska på mag och tarm på SÖS som visste vilka stora  problem jag har fått med magen och hälsan efter cancern. Vi pratade länge och hon känner mig väldigt väl och hon kommer och försöka hjälpa mig med en del saker framöver, jag har ett stort förtroende för henne och en djup respekt för henne och det jobb hon gör. Att jag har tur och har så många duktiga människor , läkare  runt mig är jag så otroligt tacksam över . Hur många gånger har jag sagt det att jag har en stab av läkare mm som finns där ute hjälper mig. Hon gav mig lite hopp, mycket hopp. Tack snälla för att du hörde av dig om du läser detta Jag är dig evigt tacksam, efter du ring grinade jag i flera timmar, du gav mig hoppet tillbaka när jag som bäst behövde det, du hörde av dig när jag som mest behövde dig . Jag kommer återkomma till detta när jag vet lite mera om vad som händer.

Julen brukar jag älska med allt vad den innebär , jag älskar tomtar, maten, umgås med nära och kära, älskar julklappar, denna jul var lite annorlunda . Maten kunde jag inte äta , tomtarna tyckte jag inte jag behövde sätta upp allihopa för vi skulle inte vara hemma under jul, julgranen behövdes inte heller. Umgås där kände jag mig ganska obekväm med tanke på att det ska ätas och man ska sitta länga och äta  ( behöver jag säga att det är tortyr att älska julmat men bara få känna doften av den kan få vem som helst att vilja gå från bordet, inte sitta med, hur roligt är det och sitta och titta på när andra äter ? om man inte upplevt detta är det nog svårt att förstå ) . Jag har inget emot och umgås absolut inte men när jag mår så här kände jag mig inte pigg alls på och fara iväg utan sa faktisk till Johan kan inte ni åka och jag stanna hemma ?Johan svarade : Hur skulle det se ut om vi lämnade dig hemma när jag har stannat hemma för och ta hand om dig men åker ifrån dig, jag skulle inte kunna förklara för barnen heller varför vi skulle göra så . Han hade så klart rätt. Jag fick min julklapp : vet ni vad det var ? den går inte att köpa för alla pengar i världen. Den bästa julklappen var att få sitta och titta på mormor Mait och se hennes glädje över att få träffa barnen, det är oslagbart. Att kunna glädja en gammal människa med så små medel som att komma och hälsa på. Vad gör det om jag inte kan äta och mår skit när jag faktiskt kan glädja en annan människa genom att vara där. Det är så lite man behöver göra och då känns mina krämpor så små. När jag ser en gammal människa som inte har så långt kvar bli så glad och kan titta tillbaka och glädjas åt det en lång tid framöver så är jag väldigt självisk om jag vill ta ifrån en gammal människa  den stora glädjen. Vi fick många fina julklappar allihopa.Om jag nu ska välja ut dom 3 bästa sakerna .

1 Stövlarna jag fick av mamma.

2 Matberedare  , den fick jag av Johan

3 Halsband av glas ( ansikte ) den fick jag av Opri .

Vi lämnade kvar barnen hos svärmor och Hasse och åkte ut till landet där har vi verkligen fått mysa med varandra bara jag och Johan , det var verkligen vad vi behövde, sitta och prata i lugn och ro, njuta av varandra, bada bastu, läsa, titta på filmer och bara haft det bra .Vi fick hämta lite krafter båda två det behövde vi verkligen. Nu har vi kommit hem och barnen hämtade vi i Uppsala i går . Robin har varit här med oss nu i 2 dagar det har varit 2 underbara dagar där vi har varit samlade hela familjen och alla barn har varit sams. Robin har hör och häpna sytt med hjälp av Felix . Dom har busat och det har varit stoj och stim  men det är sällan dom har varit sams och haft så roligt tillsammans som dom här dagarna. I går kväll hade vi en mys kväll när Robin, jag och Felix satt nere i felix rum och tittade på Avatar i 3D. Dom här 2 dagarna kommer jag att stoppa in i mitt innersta rum i hjärtat , förvara ömt och komma i håg länge .

Nu måste jag sova .

Kram Malin.

Lördagen går in i söndagen. Vilken  djävla vecka det har varit.

Nu har vi varit till mag o tarm läkaren. han kunde konstatera att det kommit ny forskning  anående mag problem en längre tid , jag har av någon anledning flera problem som kommit upp efter att dom op bort så stor del av tjocktarmen då den innehöll en 7 cm lång cancertumör. Jag hade nedsatt imunförsvar innan men har blivit så mycket sämre med detta. Magen sprutar och jag har avföring som vatten som bara sprutar ut i tid och otid. Först så trodde dom att det berodde på att jag tagit bort en stor bit av tarmen och kroppen försökte vänja sig men allt blev bara sämre och sämre. Fick ondare och ondare i magen mera och mera kramper och kunde helt plötsligt göra på mig i tid och otid. Sen kom den fruktansvärda huvudvärken och med den följde en kramp och värk som inte går att beskriva med ord i hela kroppen. Ibland kan jag inte knäppa byxorna , torka mig i rumpan,  sätta på mig skona mm. Varje dag är en kamp att komma upp ur sängen. Värken är ständig och ibland måste jag ta tabletter mot det. Som om detta inte var nog så började jag rasa i vikt , från att stadigt gått upp hur vi än försökte så har den nu vänt och jag fortsätter och rasa ner i vikt. Detta gör att kroppen blir ännu svagare . Nästa dråpslag var att jag inte kunde äta vanligt mat allt rann ur mig på 10 min sen satt jag där . Jag  fick börja med spec kost endast flytande näringsdryck som dietisten skriver ut.  Som om det inte räckte med detta så har jag nu börjat svimmat 1 gång om dagen. Läkaren sa att ny forskning visar på att om man har varit riktigt sjuk en lång tid spec magen så kan komunikation centralen i hjärnan börja koppla fel, den säger åt kroppen att göra fel saker, med mig så släcks kroppen ner och det värker något fruktansvärt. Detta kan hjälpas med medicin som gör att  signalsystemet  kopplar rätt igen  men för att vara helt säker så vill han kolla på nytt massa saker.

Ny gastroskopi, ta prover från tarmen, kolla tarmen igen . Efter det kommer jag att få svälja en kamera som tar kort 2 kort per sekund och då fotas hela tarmsystemet. Efter det ska vi ta ställning .

Livet går vidare men i en helt annan takt och nya förutsättningar. Nu är det tungt och jobbigt. Johan har tagit beslutet att vara hemma med mig fram till och med 7 Januari. Jag har inte bett ho, honom göra det men han såg  det som enda möjligheten just nu, han kan inte konsentrera sig på jobbet utan var ständigt orolig för och hitta mig avsvimmad. Han tog det beslutet och han sa själv att jag kan inte jobba nu när det är så här . Jag får så dåligt samvete för att han ger upp jobbet i några veckor för mig. Hans jobb betyder så mycket för honom och under denna period som det hänt både det ena och det andra så är det jobbet som har hållit honom på benen och nu blir han hemma för min skull. Min svärmor sa till mig härom dagen att fatta vilken kärleks förklaring.  Jag vet hur mycket jobber betyder, det betyder massor för mig med men just nu funkar det inte överhuvud taget att jobba och det är för mig en stor sorg, jag vill ha tillbaka det livet med jobbet , träffa människor mm. Just nu känns det mera som jag är en belastning. Jag älskar min man av hela mitt hjärta och jag vet att han aldrig skulle ta det här beslutet om han kände att det inte var nödvändigt för honom. Jag skulle ha gjort så för honom oxå om det varit tvärt om. Det gäller och ta vara på varandra och visa att vi älskar varandra.

Johan åkte upp med mig till SÖS i fredags för jag skulle ta massa prover igen, 10 rör vart det. Johan åkte i väg på en kryssning med jobbet i går och kom hem i dag . Mamma sov här i natt , Johan vill inte att jag ska vara själv nu, när jag svimmar så kan jag faktiskt göra mig illa, men jag har haft tur ännu så länge. Felix åkte upp till farmor och Hasse för och lämna massa jultidningar och få vara lite själv utan lillebror och bli bortskämd av farmor och Hasse.

Tiden rullar på men sakta , jag är slut i både kropp och själ, har inte mycket krafter kvar alls, ont i kroppen, mm. Känner mig fången i huset, känns som jag kommit tillbaka till barn stadiet där man får fråga om lov att gå utanför dörren, och vill ha en detaljerad beskrivning av var jag ska gå om jag mot all förmodan går ut själv. Jag vet jag skulle ha gjort precis samma sak, absolut. Från att ha varit ute med Kiara 5-7 gånger per dag så får jag vara glad om jag får och kan gå ut 1 gång om dagen. Tänk så livet kan bli, ingen cancer, du ska vara glad att du inte har cancer,jag är glad  men jag är så himla dålig  så det hindrar mitt liv och förpestar mitt liv något fruktansvärt just nu. Vilken himla tur jag har som har alla mina 3 fina underbara barn och en helt underbar man som jag älskar över allt annat och min solstråle till vovve , det är bra husse får ta mer hand om henne nu , det är nyttigt för både henne och honom. Snart ska vi på hundmässan , vi ska stå i montern portugisiska vatten hundar mellan 9-11 på lördag, mormor tar barnen och jag har med min bodygard, min älsklig, min man han går där jag går just nu. Tack för att ni finns och stöttar och ger mig lite pusch, det behöver jag just nu. Synd att jag har så starkt psyke ibland kan jag känna att det vore lättare att bli psykist utmattad , det finns tabletter emot och som man kan ta för och få hjälp, OBS förstå mig rätt nu, menar inte att det är lätt. men det är inte psyket som det är fel på utan kroppen är slut och det är kopplingsfel uppe i kopplingcentralen som sänder ut fel signaler och det är magen som är ur funktion, det är kroppen och knoppen som värker o krampar , sen  är jag  infektionskänslig  på det oxå. det är inte bara en sak utan flera saker som gör att kroppen dras ner och lägger av. Flera tillstånd gör det hela svårare men jag litar på dom och måste tro att dom vet vad dom gör , jag ifrågasätter allt dom gör. Det är inte så lätt en sak i taget och nu är svimningarna prio ett. Under tiden tar dom massa prover och ska gå ner med kamera i magen och titta igen, det där med att svälja en kamera som tar bilder genom hela tarmen tycker jag verkar väldigt läskigt men kameran är som en alvedon som sen kommer ut den vanliga vägen. Det är unikt för där ser man hela tarmen , hela systemet från början till slut. Denna väntan gör en tokig.  Men man måste tro att allt ska bli bra  det är bara frågan om när.

Kram på er.

Malin.

Hej.

Nu är det tufft.

Johan har tagit beslutet att vara hemma från jobbet fram till jul, jag svimmar av , i helgen flera gången , gränsen är nu nådd . Innan något allvarligt händer, jag kan ju faktiskt slå mig riktigt illa. Johan säger att det är svårt och väcka mig , det tar ett tag. han fick åka hem från jobbet i dag i ett rasande tempo, han hade även ringt till grannen som tydligen stod utanför och bankade på dörren. Det var ett riktigt nederlag för mig.

Jag har sagt det förut att jag mår dåligt kan jag ta men när Johan säger att han inte kan tänka klart och är orolig när han är på jobbet så mår han bäst om han är nära mig och hemma , kan hålla koll på mig . Att jag inte blir liggande någonstans och har gjort mig illa.

För mig kännas det som ett stort svek mot alla. jag försöker verkligen men inget hjälper, dom säger att det är kroppen som säger ifrån inte psyket , jag har ett starkt  psyke och har lärt mig ett och annat under åren hur man ska tänka , att man måste våga gråta och släppa ut känslorna när det rinner över. Skulle nog känna mig bättre om det var psyket då kunde dom stoppa i mig tabletter och det skulle bli bättre. Nu är det så jobbigt, när kroppen säger ifrån stänger den av och jag svimmar, den lägger av. Näringsdrycken tar snart kål på mig känns det som. .

Som att inte förnedringen är tillräckligt så skiter jag på mig stup i ett och har en värk som inte går och beskriva i ord , ibland har jag svårt och torka mig med papper efter jag varit på toaletten, knäppa knappar är oxå svårt , sätta på sig skorna är hemskt, känner mig som en gammal gumma , men försöker ändå hålla humöret uppe.

Nu blir Johan hemma med mig och vaktar mig, det känns inte heller ok , jag vill klara mig själv , stå på egna ben . Är så fruktansvärt rädd just nu och känner att mitt liv min sjukdom påverkar hela familjen på ett sätt som får mig att få så fruktansvärt dåligt samvete. Vill inte lasta över andra saker på andra . Jag vet att Johan är super orolig, det är jag med  men jag vill inte att andra ska bli drabbade på detta sätt av min sjukdom. Hur kunde det bli så här. Han säger att detta är hans beslut och att han mår bättre av det och vi kan ta det lugnare .

I morgon 9,30 är det dax för SÖS då är det magläkaren som gäller, hoppas verkligen att det kommer något nytt.

Helgen var trevlig men tyff, Jag var helt slut i söndags. Robin kom och vi hade jätte mysigt med mamma,  Opri , Roger och lilla Emil, det blev mat , tårta ,paket, sång. Dom sov över farmor Elise – Britt hade köpt en överlevnads kasse med massa mat, pasta mm , Robin vart överlycklig. Vi hade köpt Puma parfum och Salming, det var popis. Albin hade gjort en pälplatta som robin vart super glad över.

Nu måste jag i säng ska upp tidigt till SÖS.

Håll tummarna för mig i morgon .

Kram Malin.

Hej.

Dagarna går och jag blir inte bättre utan snarare sämre. Jag svimmar , nu flera gånger denna vecka och på en dag lyckades jag svimma 2 gånger, kroppen skriker och jag börjar verkligen ledsna på detta. jag kan inte äta annat än näringsdrycker i 5 olika smaker och livet rullar på men jag har stannat upp, kroppen säger ifrån ordentligt, jag blir rädd, vill inte ha det så här längre. Har blivit förbjuden att gå ut med hunden denna vecka med tanke på att jag svimmar av och det tar ett tag innan jag vaknar, i veckan rasade jag i hop ute , en mamma med barnvagn hittade mig och såg till att jag kom hem. I dag rasade jag ner för trappen andra gången denna vecka och tur som en tok har jag haft båda gångerna.

Livet har varit roligare men det har varit värre oxå.

Det som ligger mig i fatet just nu säger läkarna att när man tittar på utsidan av mig så ser jag fräsch ut , människor har nog svårt och förstå att jag mår dåligt, när jag sätter på mig poker ansiktet och ler. träffade en granne som bor på gatan , har inte sett henne sen i somras, träffade henne när jag gick ut med sopporna häromdagen. Gud vad smal och fräch du ser ut säger hon. Tack säger jag och ler, går snabbt in igen , stänger dörren och gråter en skvätt. Livet är inte lätt , det vet jag men det kunde faktiskt vara lite bättre än det är nu.

Johan fick åka från jobbet i dag och ta hand om mig, det är fan inte klokt, jag tuppar av , vet inte hur länge jag legat, lyckas ta min tel som jag nu har ständigt på mig och ringer Johan , jag mummlar något sa Johan i kväll , han släpper allt och jag försvinner igen kommer inte i håg något johan berättade att jag vaknade till lite av att Felix och Johan försöker ta bort Kiara från mig, där ligger hon brevid mig och vill inte gå, dom får dra bort henne, hon gnäller till,det jag kommer i håg det första är att jag känner Johans kalla händer på min kind, får en kudde, han hämtar lite vatten och det känns som jag ska kräkas, mår fruktansvärt illa. Jophan hjälper mig upp i soffan. Suck. Vi försöker fundera på hur länge jag legat nedanför trappen men kan inte säga någon tid. Jag ligger i soffan och är utslagen i några timmar.

Felix ska iväg med scouterna i morgon bitti och Johan måste göra klart en del saker på jobbet i morgon , mamma kommer hit så jag inte behöver vara själv. Vi ska fira  Robin i morgon, han har fyllt år. Opri , Roger och Emil kommer. det blir inte mycket men det var det Robin ville , en stilla födelsedags middag.

Stakarna och stjärnorna har kommit fram i fönstrena och julmusiken spelar för fullt här hemma, mysfaktorn är hög.

I morgon är en ny dag , en bättre dag.

Kram Malin.

Hej.

Jag har varit bortrest i några dagar. detta var planerat sedan länge, vi skulle åka till  Vilnius, mamma hade bjudit mig och min bästa kompis och hennes mamma skulle med. Det var en upplevelse, vilken stad, helt sagolik. vi gick , shoppade och åkte på sightsing. Vi hade super trevligt och mysigt. Jag fick så klart släpa med mig min mat och fick vila på rummet av och till orkade inte med deras tempo men var så glad av att få komma hemifrån.

Nu kommer det surt efter, Johan sa att jag var riktigt grinig när jag kom hem i söndags och det var sant . Jag är totalt slut nu , svimmade i natt och rasade ner för trappan , har inga krafter kvar alls och är totalt mörbultad.

Vi skulle planera julen i söndags oxå så det vart klart. Nu verkar det som allt har blivit klart.

Jag känner mig som en urvattnad disk trasa och jag tror inte ens mina närmaste ibland förstår hur jag mår just nu. I söndags och i går var jag så ledsen , ledsen på att ha det så här , det kommer ibland och man måste släppa ut det då, jag grina i säkert 2 timmar i går, varför blir jag aldrig bra ?

Julen är för mig så mysig, äta , umgås, levande ljus,  tomtar, stakar och stjärnor i fönstret, upplyst.  Det luktar apelsin , saffran , pepparkakor , julmusiken  flödar från högtalarna men inget av detta känns roligt i år . Jag vill bara vara hemma och mysa, förra året hade vi en sån underbart mysig jul , Robin var hemma och han tyckte att den julen var den mysigaste på väldigt många år .

Att jag inte kan äta hjälper nog till att dra ner stämmningen för mig och att jag inte har några krafter o ork.

Felix är hemma med mig i dag , han mår inge bra alls. Tror han vart super rädd i natt, det var han som hittade mig och hörde hur jag rasade ned för trappen . Johan  hjälpte mig upp på något sätt, nu har jag lämnat Albin på skolan och det bara öser ner . Kroppen skriker och det värker i hela mig. Hunden har fått en promenad .

Det är nog mycket känslor som jag i nu läget inte delar med mig, hopplösheten , rädslan , värken, jag brukar inte gnälla när någon frågar hur jag mår,  det känns som att skulle jag gnälla då skulle jag inte få göra något annat och det blir inte bättre av det heller. Jag har så ont att jag knappt kan gå i dag, det är inte klokt.

När vi var borta några dagar kände jag mig faktiskt som en normal människa , jag kände mig som en bland alla andra, det gör jag inte när jag kommer hem. Jag var dålig när jag var borta oxå men då var jag med min  bästa vän , mamma och faster. jag var inte ensam mellan 4 väggar, vi pratade, skojade ,skrattade . Nu är jag hemma och det är tyst och tomt ingen att prata med och när Johan kommer hem då går han ut i sin friggebod  och är trött efter dagens jobb så klart. Det är då jag blir som en osynlig människa som ett spöke  känns det som . Jag vill alla så väl men orkar inte riktigt hela vägen .

Nu ska jag krypa ner i sängen en stund .

Kram Malin.

Hej .

Ledsen att det tar sån tid mellan inläggen men jag får inte riktigt till det, det är så tungt på många sätt och allt kan jag inte ta här av respekt för andra i min närhet.

Jag blir så ledsen och mitt hjärta blöder verkligen just nu. I bland känner man sig så ensam och liten , vet inte åt vilket  håll man ska gå åt , hur man ska hjälpa till, var ska man dra gränsen, när ska man sätta stopp, hur ska man hjälpa till, finnas till .

Det jag vet är att det är lättare att må piss själv än att se andra må dåligt, jag skulle kunna ta  den bördan och sätta på mina axlar.

I bland vet jag inte hur jag ska komma upp ur sängen , kroppen skriker av värk , magen krampar, jag skiter, kroppen är slut , jag har inga krafter kvar men har 2 barn som verkligen behöver mig just nu och en man som oxå behöver mig. Hur får man tag på superkrafter är det någon som vet det ?

Jag kan skratta mig lycklig i allt detta, trots allt, för jag har 3 underbara barn och en underbar man som jag älskar över allt annat och jag har en familj och vänner som bryr sig det är jag tacksam över.

Johan och jag satt och pratade härom dagen, när jag fick min cancer för drygt 3 år sedan då kom det fram vänner från helt oväntat håll, dom kom och hälsade på, erbjöd sin hjälp på massa olika sätt. Ibland får man stöd från människor som man minst anar och det är i kriser man verkligen märker vilka som är ens vänner. Det kan ibland vara svårt,  dom man trodde fanns där kanske inte finns där av olika anledningar och dom man trodde inte brydde sig  bryr sig. Det kan ibland göra riktigt ont .

Har nu börjat gå kräksjuka och vanlig magsjuka på skolan och fritids . Själv har jag fått uppmaninga att se till att tvätta händerna noga nu och sprita händerna ofta. jag pratade med min läkare härom dagen och fick veta att en magsjuka för mig i nuläget skulle innebära sjukhusvistelse, suck. ja ja vi får se vad som händer. Felix låg i går i sängen och mådde illa nästan hela kvällen ville inte äta och hade hinken vid sidan av sängen. Vi tror att det är annat som spökar för honom än magsjuka. Han går igenom mycket just nu som påverkar honom . I tisdags spelade vi Fia med knuff det var poppis, vem vann ? Johan så klart och jag kom sist.

Jag vet inte vilket ben jag ska stå på, vilken jag ska stötta nu, jag orkar inte stötta mig själv ens och få mig på fötter. I dag skickade jag in ännu en leverans av näringsdryck. Det är bara gilla läget, det kunde ha varit värre.

jag sitter i massage stolen en gång på fm och en gång på em eller kvällen. Det är så skönt, just då i den stunden kan jag koppla bort allt det onda i kroppen , magen , huvudet och själen.

Gud vad jag längtar ut till våran ö sitta ute på udden andas havsluft, tyst, tomt , höra hur vågorna skvalpar mot klipporna , se stjärnorna på kvällen och hur månen lyser upp havet som flytande silver. Det är lugn och ro för själen, det skulle jag verkligen behöva .

Jag skulle vilja och behöva gå en yoga kurs, det är bra och lugnande för kropp och själ men så fasligt dyrt,  ska nog önska mig det i julklapp . Malin Berghagen har kommit ut med en yoga bok, den kanske man ska önska sig av tomten . Jag vet en sak jag vill av tomten , det är att jag ska bli frisk  men tomten kan inte komma med en sån julklapp.

Jag har varit i kontakt med flera företag angående våran hund , har funderingar på att göra henne till terapi hund . Har även en kvinna jag börjat prata med som är ute ungefär samma tider som jag hon har haft flera av sina hundar och har som terapi hund. Det finns olika inriktningar att gå beroende på vad man vill , äldre eller barn. Först måste man klara av ett test.

I går var det en fruktansvärd dag var helt slut i kroppen , vaknade i morse och hade ont i halsen , nu är det dax igen, på den bara .

Kram Malin

Hej.

Allt rullar på, det känns mera som det går nedför än uppför just nu , magen blir inte ett dugg bättre. jag blir mer och mer orkeslös för varje dag som går och får mer och mer dåligt samvete för att orken har tagit slut. Känner att jag skulle behöva åka på rehab för att komma igen, det är så mycket just nu . Att få åka på rehab är nog bara glömma. Det är så mycket jag vill göra men som kroppen hindrar mig att göra. Var och tog influensa vaccinet i förrgår, hela natten har jag haft så fruktansvärt ont i kroppen att jag vaknade av mig själv, jag låg och gnydde , stönade och huvudet bankar som om det var någon som sitter och slår mig inne i huvudet.

Torsdag städar vi alltid , det är för att det ska vara fint till helgen. Nu har jag fått ett erbjudande om storstädning som jag inte kunde tacka nej till på någonting som heter Lets deal. Stor städning i 6 timmar för 400 kr . Det har jag nu bokat upp så det blir fint till  den 1 advent.

Om det är något jag fullkomligt älskar så är det julen, nu kommer jag antagligen inte att kunna äta men julmusiken, tomtar , umgås, med nära och kära . Jag tycker inte det är så roligt att laga mat nu när jag inte kan äta själv, tycker faktiskt det är riktigt trist men ibland har man inget val, det värsta är när det fullkomligt vänder sig i magen och man tror att man ska kräkas, känner en riktigt äckelkänsla ibland  . Att  baka är en slags terapi för mig, bara jag får hålla på i lugn och ro själv. Nu har alla mina jul kokböcker åkt fram , jag tycker om att krypa upp i soffan och läsa.

I dag talade Felix om att det var kladdkakans dag, han tyckte att jag skulle baka en kladdkaka .  Pappa vill ändå inte ha en tårta på Söndag när det är farsdag. Då kan du  göra en kladdkaka i dag ? snälla mamma ? Ja ja jag gör väll det då. Med grädde mamma. Jag gör kladdkaka i dag så får ni den i morgon till fredagsmys.

I morse var jag på en lång promenad med Kiara efter lämnat barnen. Att gå i skogen är så skönt, få rensa huvudet på massa skit rent ut sagt. Det är så mycket nu. Vissa saker kan jag inte göra något åt andra saker som min mage grubblar jag mig tokig på. Hur länge ska detta behöva fortsätta? Vissa dagar kan jag vara så ledsen, gråta tycka att livet är så fruktansvärt orättvist, jag vill vara frisk och må bra men min tid kommer säkert när jag kan komma tillbaka till mitt vanliga liv. Under tiden fortsätter jag att kämpa , tar timme per timme, och tänker att har jag en skit dag så är det ny dag i morgon och den dagen är säkert bättre än i dag. Bara för att jag har kramper i magen och skiter på mig, ont i kroppen , huvudvärk som gör det svårt för mig böja mig ner, svårt att knäppa knappen i byxorna för det värker så i hela min kropp armar händer, svårt att torka mig i rumpan för jag har så ont i händerna  att jag har svårt att greppa toa pappret. Har så ont i rumpan att jag inte kan sitta rakt för jag har bajsat så mycket , svårt att sätta på mig skorna, fötterna är stela och värker, har svårt att böja mig ner för ryggen gör så ont mm. så har jag något att kiva upp till varje dag. Mina barn måste till skolan och hunden måste ut, tack gode gud för att jag har dom och min underbara man.

Jag blir så frustrerad vissa dagar, känner mig maktlös, det är min kropp och jag har ingen kontroll på den alls utan måste förlita mig på läkarna men det har jag svårt för , jag måste ifråga sätta , för det är min kropp , mitt ansvar, jag måste göra vad jag kan för att se till att vara så upplyst som möjligt, läser på nätet , böcker ,mm. Jag kan inte luta mig tillbaka och tro på att läkarna kan allt, det är min plikt att vara frågvis och jobbig , en jobbig patient får oftas bättre vård tyvärr. Jag kan inte tro att livet kommer att vara så här , jag måste tro på att jag ska kunna komma tillbaka , att jag ska bli frisk, dom säger att det kan ta tid. Jag kan känna att den tiden har gått men jag vet oxå att tålamod inte är min starka sida. Att inte kunna äta påverkar oxå kroppen, kroppen blir trött och har inga krafter, jag fryser något fruktansvärt hela tiden. Stress klarar jag inte av över huvud taget just nu. Till allt detta är jag oxå infektionskänslig oxå, det gör att jag har nedsatt imunförsvar, jag åker på allt och blir riktigt sjuk. Hoppet är det sista som överger människan men ibland är det så svårt att se det ljusa.

Kram Malin.

Hej.

Livet fortsätter, men det är fruktansvärt tungt just nu . Det händer mycket runt om oss som påverkar oss både psykiskt och fysiskt.

Höst lovet är här och Felix är nu med farmor och Hasse, Albin är hemma.

Var till husläkaren och hon sjukskrev mig till slutet av Feb, magläkaren har jag tid till den 14  Nov. Pratade med honom och i nuläget är det inte lätt. Senast i dag har jag bajsat på mig 2 gånger. Det är verkligen så fruktansvärt förnedrande. Kroppen är helt slutkörd. i går var jag helt sänkt. Maten börjar jag tröttna på flytande, jordgubb, skogsbär, choklad, kaffe och hallon.

Det är länge sedan jag har fryst så mycket som jag gör nu, fryser hela tiden mina händer är iskalla, fryser ända in i märgen. När man fryser så mycket så tar det en otrolig tid innan man tinar. Tänker ganska mycket just nu på livet , hur kunde livet bli så här, hur kunde jag bli så dålig och samtidigt är jag så tacksam för att jag inte har cancer men mår sämre än på länge , alla reserver är borta, jag rasar i vikt fortfarande. Jag frågar mig hur länge orkar en kropp ? innan den säger ifrån.

Det är tur att vi har varandra i nu läget , vi måste vara starka för barnen men ibland kommer jag på mig själv att bara titta in i väggen och jag är någon helt annan stans. ibland ligger jag i sängen i foster ställning och gråter, däremellan rycker jag upp mig tar mig i kragen men efter alla resor vi gjort och allt skit vi varit med om har jag lärt mig , för och klara sig måste man släppa ut allt oxå, ut med skiten, gråt, gå ut i skogen  skrik ett Ronja skrik få ut sin ilska  över allt som hänt. Att ventilera det är det som gör att vi har klarat av alla hinder, prata.

Våra underbara barn , dom är guld värda, även om jag ibland är så slut så jag knappt orkar med mig själv och önskar barnen dit pepparn växer så är det dom våra underbara solstrålar som gör att man går upp varje morgon och kämpar med sina krämpor. Det är dom som får en att få kraft o  le och kämpa vidare . Kiara är den som finns vid min sida dygnet runt , som kommer med sin underbara nos och sina bruna fina ögon och gnyr och vill bli kelad med.  Det är hon och jag på dagarna, skogen är vår bästa vän just nu.

Kram Malin.

Hej.

Skiten fortsätter, men i morgon är en annan dag eller hur ?

Att det är jobbigt nu påverkar alla i familjen och det räcker med skit och djävelskap nu vi behöver inte mera men någon vill pröva oss mera, se hur mycket vi klarar. Självklart blir vi trötta ibland både Johan och jag men sällan samtidigt men i dag kom allt samtidigt  I dag är tyvärr en sån dag, det går inte alla dagar . Ibland undrar jag om jag skulle skriva en bok om allt som händer i våran familj, suck .  Tur att man har bevis till allt annars skulle det vara svårt att ta in allt. Med respekt till man och barn tänker jag inte gå in på det som hänt i dag , just nu.

Magen är fortfarande totalt ur funktion och med dagens bravader så blir den inte bättre på ett tag men vi håller i hop vi 4  och kramar varandra ännu mera. Nu måste vi fokusera på barnen vi vuxna klarar oss alltid.

I morgon åker Johan och Felix i väg på älgjakt.

Albin och jag blir hemma, det blir en mys fredag, Albin har bestämt att han vill ha pannkaka till middag sen vill han att vi bakar en äppelkaka till efterätt. Han ville även ha popcorn och glass, hm popcorn får han nog av mormor på lördag när det är dax för bio.

Själv ska jag njuta av en bok, det blir viveca Sten. Tycker så mycket om hennes böcker, det är nog för att dom utspelar sig på Sandhamn.

Nu ska jag försöka sova .

Kram Malin.