Onsdag natt.
Posted on mars 21st, 2013 @ 00:49

Hej.

Nu har jag provat några dagar och har blivit så fruktansvärt dålig av det, kroppen värker, huvudet värker, magen står i alla hörn hugger o krampar. jag bajsar både blod och grönt skum och har fått order om att ta det lugnt .Vet inte vilket ben jag ska stå på just nu. Det känns fruktansvärt hopplöst. Jag förstår att magen måste vänja sig sakta men när man blandar kuzo, en stärkelse med vatten,lite saft av färsk ingefära och ume  o lite ekologisk tamarin soja. så borde den åtminstone fixa 1/2 dl men efter 2 msk så var det i full rulle. Natten och morgonen har varit hemsk. har haft så ont. Då prövade jag att ta bort ume, just för att den smakar så mycket och verkar vara för stark för min mage. men det verkar inte hjälpa

. Det är egentligen hemskt att man klagar nu.  Det är nu man ska vara glad för att man inte är sjukare och att barnen är friska. En av barnens klasskompisar vart riktigt sjuk . Han kommer att klara sig  och bli bra ,men livet ställs på sin spets igen och många frågor kommer så klart i och med detta, oroligheter, dom vet vad det är och vara riktigt sjuk, så dom påverkas mera än vad man tror.

Hur bra har vi det nu ? vi går igenom jobbiga saker nu och det verkar inte finnas något stopp för allt skit vi råkar ut för. Jag är bara orolig hur länge . Tidigare har det varit så att när den ena är stark så är den andra svag och tvärtom. Nu känns det som tiden har hunnit i kapp oss båda och vi är lika slitna båda två. Vi håller oss flytande. Den sista smällen vi fick påverkar oss mera än vad vi tror . Jag älskar min man . Den tron vi har för varandra har räddat oss många gånger, den kärleken finns där, respekten , den tilliten,  vi har till varandra  är så stark.Vi älskar verkligen varandra och respekterar varandra och har sunt förnuft. Det är nog det som har gjort att vi klarat oss. När det blåser runt om en reagerar man helt olika. Jag är en sån som pratar, men ibland blir det även för mycket för mig. Då blir jag tyst. Jag kan inte skriva vad allt handlar om just nu men när detta är över  kommer jag och tala om vad det handlar om.

Det jag är orolig för är  att jag har tagit och tar så mycket stryk genom att jag inte kan äta, jag svimmar, har ständig fruktansvärd värk , allt rinner ur mig. Det är fruktansvärt jobbigt nu, bara gå och vänta .

Det känns som att kroppen håller på och krachar , det gör så ont både i kropp, själ och hjärta att det känns som hela jag ska gå sönder.

Det känns som att jag är med på ett skenande tåg som bara ökar och ökar, någon sitter på mitt bröst , det är så tungt och jobbigt att andas och det gör så ont.

Tåget kommer närmare och närmare men jag kan inte stävja mig från det. Jag tror att det är för kroppen är så slut och inget funkar. jag hade hoppats på Steven men min mage verkar inte vilja ta emot den diet han rekomenderar och min fråga är hur mycket ska jag plåga mig. Vad är det värt.

Olle mag läkaren ska ringa mig den 27 hoppas han har något bra svar till mig . Jag vill börja äta riktig mat och få mina krafter tillbaka , det är en lång väg kvar. Jag vill kunna känna mig som alla andra. Vill jobba på mitt jobb, kunna äta , kunna umgås ,

I dag har jag bakat kokostoppar till loppisen utanför Bea på lördag. Tyvärr var vi redan uppbokad men då får man baka och lämna där, så andra får sälja då har man bidragit oxå .

Robin var hemma en sväng i dag, han var så gullig, gick och hämtade Albin på fritids, snacka om att han vart lycklig Albin. Robin tog även med honom till centrum där han fick både läsk och godis. Hm jag tyckte inte det var så roligt men är man med stora storebrodern så måste han oxå få skämma bort honom.

Ny dag i dag. Kram

 


2 kommentarer
Okategoriserade
Söndag
Posted on mars 17th, 2013 @ 23:17

Hej.

Veckan har rusat iväg. Tiden bara rinner o jag mår dåligt.

Nu har jag pratat med Steven , han gav mig hopp. Ska nu försöka få tag på 5 saker via hälsokost. Nu kommer jag ge hälsokost affärerna en riktig känga. Det finns the i massor och krämer. Proteiner och en massa pulver men när man ska ha tag på rena naturprodukter då är dom vanliga hälsokost affärerna helt värdelösa.

Nu bor jag i Stockholm och där har vi i alla fall 2 st riktiga hälsokost affärer. Den ena heter Gryningen och finns på Folkungagatan o den andra ligger i Götgatsbacken. Dom här vanliga hälsokedjerna har inte så mycket av naturprodukter från växtriket när jag bad dom kolla i om det finns o ta in fanns bara 1 sak.

När jag pratade med Steven så kändes det som jag känt honom hela livet, fick en sån riktig känsla av lugn och trygg o tillit till honom. Allt han sa verkade vara sunt. Gå tillbaka till växtriket , naturen. Jag återkommer mera när jag provat och handlat allt. Johan o jag har pratat tidigare om Antroposoferna ( Steven har inget med antroposoferna och göra ) men är inne på  just natur , växter . Jag tog hjälp av dom när Albin hade en sån fruktansvärd kolik. Då fick jag erbjudande om en fruktansvärd stark medicin som gav hemska biverkningar av en barnläkare och vi tog beslutet om att ha Albin skrikande 24 timmar om dygnet än att stoppa i honom sån stark medicin. Det var en natt då jag gick på gatan gråtande med vagnen med en skrikande Albin i vagnen  som jag  träffade en granne som sa att vi skulle testa Antroposoferna , Jag fick tel nr och ringde , fick prata med en sjuksyster som gav mig rådet att köpa Weledas amnings te . Jag förklarade att amningen gick bra o att det inte var det som var problemet utan att han hade ont i magen och jag hade provat att utesluta det mesta utan resultat. Drick amnings te koka 1 liter vatten och lägg i en påse drick 1 liter om dagen. I  det innehåller det bland annat anis och fänkål som är lugnande för magen.

Nu har vi hamnat i en sits där man inte riktigt vet vad man ska göra och jag provat massa läkemedel utan något resultat. Varför inte prova örter och allt vad naturen har att erbjuda. det kan knappast göra någon skada. Det är så klart värt ett försök. Det är inte skadligt. Ska inhandla allt i morgon och börja . Återkommer mera om Steven . Min hals värker och bultar svider, måste ringa husläkaren så får hon ta lite prover annars är risken att jag blir superdålig i halsen och behöver antibiotika och då rasar magen ännu mera , hur det nu är möjligt.. Inte det oxå , nu får det banne mig vara nog. Kroppen är så slut körd, det finns inga krafter och ta av . Mitt liv , vart har mitt liv tagit vägen. Vill tillbaka till mitt jobb, vill känna att jag gör någon nytta, känna att jag är som dom flesta andra människor, lever , äter, jobbar, umgås, allt detta som jag nu inte klarar av för att jag är så dålig. Jag ska i och för sig inte gnälla men jag måste hela tiden tänka på vad jag gör, inte åka komunalt, ite träffa massa människor inmhus. Då kan jag bli sjuk eller så kan jag på ren svenska skita på mig mitt i en folksamling och om blickar kunde tala skulle dom säga fy fan vad äckligt vad är du för en sjuk och äcklig människa som inte kan hålla dig och jag skäms något fruktansvärt och känner mig som en kackerlacka som folk vill slå hjäl för den är så äcklig. Lite så känns det när jag gör på mig i folksamlingar. Nu var det ett tag sedan jag gjorde på mig bland folk men det beror på att jag aktar mig noga för och utsätta mig för det. Jag kan åka bil och gå på promenad i skogen med vovven. Då har jag ryggsäck med kläder, och servetter mm om jag skulle göra på mig. Bara det är så förnedrande och jag blir så sur för att jag känner som jag gör. Att jag skäms så hemskt när jag gör på mig även om jag gör på mig hemma känns det fruktansvärt och det gör så förbannat ont oxå, det fräter på hela benen när det rinner. Det är nog all gallsyra och magsaft.

Nu har jag pratat med Olle min magläkare igen som snart ska gå i pension.Det tar sån tid  jag får så klart en ny doktor men jag fick min vilja igenom tillslut och han kommer och skicka mig till Huddinge sjukhus för ett nytt utlåtande en ny läkare som kanske är mera hungrig, jag menar inte det här slöa vi måste ta det lugnt, prova det några månader sen provar vi något annat och jag blir bara sämre och sämre . Där har dom tydligen en motagning för tarm. Känns lite som att slå huvudet i vägen. En sak i taget säger han. Jag har inte tid med en sak i taget ,jag vill bli frisk nu. Allt tar sån tid, han vill att man kollar en sak i taget men jag kan känna att den tiden har vi inte man måste skicka in remisser nu och köra.

Felix sov borta i går, han börjar bli så stor, hur gick det till. Börjar jag på och bli äldre då ? jag känner mig som typ 80 år just nu både i kropp och själ. Robin var hemma och hälsade på i tisdags och onsdags. Han kommer hem lite titt som tätt, det känns skönt, tryggt.

Nu fattar jag att det inte är så lätt med mig just för att det är flera faktorer som man måste ta hänsyn till. Magen, svimningarna, värken i kroppen och infektionskänslig.

Johan var på bandy i dag och såg Bajen ta guld.

Jag var hemma med barnen och var hundvakt, vi fick hem Kiaras mamma i går och i dag kom Rebel så helt plötsligt var vi med 3 vovvar. Nu har dom åkt hem och Kiara sover som en gris i soffan.

Nu väntar sängen.

Kram .

Nu väntar sängen mina vänner.

 

 


1 kommentar
Okategoriserade
Lördag.
Posted on mars 9th, 2013 @ 17:59

Hej .

Nu har hoppet tänts igen. Steven Läkaren som bor i Orlando har hört av sig. Jag är så glad och tacksam över det att det inte går och beskriva i ord. Han ska försöka hjälpa mig. Hur vet jag inte men vi ska börja skypa på fredag. Jag hoppades så klart att han skulle svara men man kan inte ta det för givet. Lyckan var total. Måste börja läsa mera om honom för att få lite mera kött på benen. När det gäller läkare är jag inte en sån som avgudar dom och säger ja amen till allt utan jag ifrågasätter ganska mycket. Är en jobbig patient, och det är nog bra .

I går var det fruktansvärt jobbig em . det brände som eld i rumpan sprang som en tok på toaletten, på kvällen hade jag så fruktansvärt ont i huvudet och frös som en tok. det känns som om jag håller på och bli sjuk igen , det sticker i halsen. I dag är jag lika frusen och huvudet värker, magen sprutar , har bajsat på mig 2 gånger i dag. Vilken tur att jag fick en värmefilt av mamma . den använder jag flitigt.

I går var Felix på disco , han hade varit och klippt sig och var så fin o snygg. Johan var med på discot och fixade . Det var nyttigt för båda två tror jag . Johan var måttligt road först han var ensam pappa men Felix tyckte det var kul att pappa var med. Jag var hemma med Albin och Kiara.

I kväll är det dax för melodifestivalen. Jag är ju en beundrare av Tommy Körberg så jag hoppas att dom vinner. Barnen hoppas på Sean Banan. Johan är inte mycket för shlager men han får vika sig i finalen.

Kram Malin

 

 


1 kommentar
Okategoriserade
Här är jag igen .
Posted on mars 7th, 2013 @ 20:53

Hej på er .

ledsen att det dröjt så länge men jag har mått så dåligt och haft en riktig djupdykning. Det har hänt ganska mycket på olika fronter som jag tyvärr i nu läget kan prata om med respekt för mina anhöriga och nära och kära. Det känns som det aldrig tar slut.

Allt blir bara tyngre och tyngre, orken och kraften är borta. Livet är tufft just nu. Det finns människor i min närhet som skulle behöva stötning av mig men mina krafter räcker inte längre till för mig själv ens längre. Det är en kamp varje dag men livet fortsätter på något sätt och man tar sig igenom varje dag fast man har så fruktansvärt ont och livet rullar på. Tack gode gud för min hund som ger mig villkorslös kärlek varje dag, det enda hon begär är att jag ska ta med henne ut på promenader och tack gode gud för det.

Barnen är i luven på varandra som syskon är . Albin avgudar sin största bror Robin som inte bor hemma men blir överlycklig när han kommer hem och hälsar på. Felix är Albins stora andra idol, han vill göra allt som Felix gör och dyrkar marken han går på. dom är mina solstrålar  men jag skulle ljuga om jag sa att dom inte suger musten ur mig av och till.

just nu skulle jag vilja sätta mig på en öde ö med min vovve och slicka mina sår och försöka bli frisk. Tyvärr verkar det inte så enkelt . var till doktorn och fick svälja en kamera som tog 2 bilder i sekunden under 8 timmar. Nu har jag fått svar på det och det var inte som jag ville . Dom hittade inget, jag sjönk som en sten. Hur i hela friden kan dom inte hitta någonting. Jag hade hoppats på en förklaring till varför jag inte kan äta, rasar ner i vikt, har så fruktansvärt ont i kroppen att jag så svårt att ta mig ur sängen ibland utan värktabletter. har svårt att förstå att man inte kan hitta felet. under dessa 3 år har jag ta mig fan inte inbillat mig att jag är sjuk utan jag är sjuk och har så fruktansvärt ont i hela kroppen. Jag svimmar fortfarande av och till, springer på toaletten skiter brunt vatten  och bland är avföringen grön och  vitt skum. Jag har fruktansvärda kramper i magen och ständig värk. Ser säkert ut som en babian i rumpan. Det är inte alla gånger jag hinner på toaletten utan gör på mig och då svider det något så fruktansvät och är så förnedrande varje gång och jag har inte kunnat ätit normalt på snart ett år.

Det går inte en dag utan att jag tänker på hur lycklig jag borde vara för att inte cancern är här men jag är sjukare än någonsin . Den enda förklaringen är att tarmen är mycket kortare och att kram funktionerna inte finns kvar och att ibland finns det ingen förklaring till varför saker händer i kroppen. Vi har varit under stress mer eller mindre under 3 år vi har råkat ut för den ena saken efter den andra och alltid rest oss. Det kommer vi och göra denna gång oxå men det kommer nog och ta lite tid. ibland måste man tillåta sig och gråta dyka ner för att komma upp igen. jag har aldrig varit typen som tycker synd om mig själv, jag är typen som tycker om och ta hand om andra, se till att andra mår bra . Tyvärr skulle jag nog må lite bättre om jag tog hand mera om mig själv och inte jämt och ständigt tänkte på andra och vara andra till lags men jag är en människa som bryr mig om andra och sätter andra i första rum och mig själv sist. Jag mår heller själv pyton än ser andra mår dåligt.

Av olika anledningar har vi det tufft nu, jag kan inte gå in på vad men när detta är över kommer jag släppa ut allt. När det är klart.

Jag har provat olika mediciner för magen utan resultat någonstans, nu vet doktorn inte riktigt vad han ska göra och jag blir så förbannad, jag har stora problem han vet det och ser det men kan inte finna orsaken annat än att tarmen är kortare och vi har left under stress o press och gör fortfarande, det är något som påverkar magen och hela systemet. jag vart så ledsen och frustrerad att han inte kunde hitta något mera exakt. Jag vill ha tillbaka mitt liv.

Nu ber jag er om hjälp. Om ni vet någon läkare någon som kan skulle kunna tänkas hjälpa mig snälla hör av er. Jag ber på mina bara knän, någon , jag drar i vika halmstrån som helst. jag kan tycka att jag ska inte behöva söka själv efter hjälp utan jag bor i Sverige och man ser att jag inte mår bra men kan inte göra något ?

Jag är envis och ger inte upp i första taget. jag blir ledsen , drar mig undan, slickar mina sår sen kommer jag tillbaka med nya krafter. Var jag nu ska få dom ifrån när allt rinner ur mig.

jag är med i olika forum på facebook och när jag inte kunde sova i går så skickade jag in olika förfrågningar om någon visste något om någon läkare som kunde hjälpa mig och döm om min förvåning. Fick svar från en tjej mitt i natten som sa åt mig att ta kontakt med en läkare som heter Steven och bor i Orlando, han har jobbat i Sverige i några år och i Tyskland. jag har nu skickat iväg mail till honom. Jag kan inte få annat än ett nej eller hur.

jag är ännu en gång ledsen för att jag inte har skrivit något på länge och ber om ursäkt för det men krafterna tog bara slut. Nu är jag här igen och ska försöka skriva av mig.  Hörs i morgon igen .

Kram på er och kom i håg och tala om hur mycket ni tycker om varandra. Man behöver höra det och det kan aldrig bli för många gånger.

Malin.

 


4 kommentarer
Okategoriserade
Hela veckan.
Posted on januari 20th, 2013 @ 01:33

Hej.

Om jag ska sammanfatta hela veckan i korta drag har det varit som vanligt. Kramperna har kommit och gått, värken är där hela tiden i hela kroppen. Huvudet är en tickande bomb känns det som. Ryggen är där och värker mm inget blir bättre hur mycket jag än klagar  det har jag lärt mig.

I tisdags fick jag hoppet tillbaka . Att någon kan göra något för mig , att någon kan föra min talan vidare strida med mig när kraften tar slut. Jag tycker jag är en riktig jobbig patient som bråkar , ifrågasätter mm. När nu min kropp inte orkar bråka på samma sätt,  när  dagarna  verkligen är en kamp för att klä på mig , komma upp, med smärta ända ute i tårna och ut i fingertopparna och upp i huvudet, till råga på allt så bara rinner skiten ur mig som ett vattenfall i en rasande fart. Det är då det är skönt och höra att någon säger så här kan du inte ha det Malin din kropp hinner aldrig hämta sig från allt ni gått igenom och går igenom. Jag blir inte bra för det men jag känner att det är hjälp på väg

Psyket har dom för längesedan konstaterat att det är starkt men kroppen är trött och sliten , utmattad, totalt slut, den hinner aldrig hämta sig. Ingen som har varit i våran sits kan nog förstå vad vi går igenom. Det vi går igenom just nu är inte mänskligt på något sätt och det är så fel det någonsin kan vara.

Jag har många gånger bett om att få en påse på magen men blivit nekad. När jag nu kollat noga på nätet i olika forum så förstår jag varför jag inte fått det, det är inget som säger att det blir bra , man måste komma på varför jag är så här i magen och i kroppen och vad som kan göras för att underlätta , många snören att dra i och nu har jag fått förnyad hjälp av super kvinnan Kristina . Hon kom in i mitt liv när jag fick colon cancer . Kristina hjälpte mig mycket under och efter op , hon var till stor hjälp på många sätt. Nu innan jul hade hon pratat med en mag  sköterska som sa att jag hade jätte stora problem med magen och hela kroppen och tar då kontakt med mig för och höra hur jag mår. Allt brister för mig, hur djävligt mitt liv är men jag är samtidigt så glad att jag är här i dag och kan titta på barnen utan att behöva känna rädsla över att jag ska dö ifrån dom . Jag säger till henne att jag är så trött och knappt orkar med mig själv hur ska jag då kunna orka med mina underbara änglar som jag älskar mest av allt på denna jord som ger mig så mycket gott. krafterna tar slut och jag får dåligt samvete för att jag inte alltid orkar med dom utan blir grinig och skäller på dom . Vilka föräldrar blir inte trötta på sina barn ? svarar hon då . Sant svarar jag.

jag svimmade i veckan igen,  jag  hade  tur igen  , enligt Johan , jag hade ramlat  mellan sängen och crosstrainer  , crossen hade jag tydligen försökt tagit tag i men fått med mig i fallet, den ramlade på sängen och jag under. Som tur var vilade crossen på sängen annars hade det gått illa crossen är tung.

I fredags åkte Johan ut med Brännis ut på landet , Jag och barnen stannade hemma. Han behövde verkligen åka i väg en stund och bara få prata av sig , bara få vara , få en grabb helg helt enkelt utan sin fru. Dom hade sett en säl i dag, lite sotis blev jag allt  men jag unnar honom verkligen denna helg med Brännis .

Mamma kom hit i dag och hjälpte mig och laga mat så jag slapp det, urk mår illa av bara lukten. Tänk mat har varit mitt liv så länge jag kan minnas, ända från det jag fick stå på en pall i köket med mormor och hjälpa henne och röra i grytor steka , koka . Till att hela livet älskat laga mat, baka , lägga upp piffa till, prova mig fram till nya saker och att äta . Jag har alltid älskat detta sen kom cancern, dom tog bort en stor bit av tjocktarmen det var då allt började ,  sakta men säkert har magen bara blivit vätte och värre och det är plågsamt att inte klara av detta. Baka klarar jag fortfarande av men mat är en plåga många gånger.

I helgen har jag sett 2 program som i några stunder fångade mig och berörde mitt hjärta djupt och gav mig en funderare. Skavlan i fredags , Petter Stordalen  som sa många kloka saker och verkade vara riktigt jordnära. Vilken kraft , styrka han har och han tog en med storm massor av kloka ord. Var nöjd med det du har och gör det bästa av det du har här och nu

Ewa Fröling i lördags  stjärnorna på slottet  , om sin krasch och rehabiliteringssträckan som tog ca  10 år. Den berörde mig djupt ända in i själen. Det är det jag sagt hela tiden alla har vi våran ryggsäck och bära på en del tyngre eller lättare men alla har något  att bära.

Nu väntar sängen på mig .

Natti natti.

Kram .

 


6 kommentarer
Okategoriserade
Söndag natt.
Posted on januari 14th, 2013 @ 01:41

Hej.

Detta är nu andra natten i rad som jag har en sån fruktansvärd kramp i magen  att jag under 45 min får profylax andas . Det känns som någon sliter och drar hugger och skär i magen. jag brukar klara av smärta men denna smärta är så fruktansvärd att man kan inte sitta still, inte gå du bara ligger och andas, tänker på vågorna som du ska ta dig igenom , du måste simma igenom den stora vågen för att komma ut på andra sidan. Blir under tiden kallsvettig, gnyr och kvider emellanåt . Vovven går fran till mig lägger huvudet i knät på mig . Johan motar bort henne, klappar på mig, vill att jag ska gå till sängen , han är orolig för att jag ska svimma. Det gjorde jag i fredags igen , svimmade och efter många timmar på golvet var det inte så lätt att ta sig upp med tanke på min rygg som verkar ha fått sig en riktig törn. Man får vara glad för det lilla nu svimmar jag inte varje dag. magen är inte ett dugg bättre. Huvudet och kroppen skriker, det värker något hemskt just nu . Har svårt och öppna en burk, knäppa knappar, sätta på mig stövlarna , det tar tid och kräver en massa kraft som jag inte har.

Helgen har runnit i väg, i går åkte Johan och jag till Globen för och hämta biljetter och kolla var vi skulle sitta på den nya arenan , när fotbollen drar igång. Underden tiden hade våran busiga hund gått i sopporna och ätit kycklingben. Felix ringde och bad oss handla sparris till vovven, det hjälper till och lina in benen i tarmen om dom fått i sig något ben som börjar på F.

Senare i går så stack hon, hon nosade upp ett rådjur och stack som en pil , där stod jag och vrålade som en tok, det sket hon fullständigt i , nu är det koppel på hela tiden och jobba stenhårt ,  hon var  borta ett bra  tag, fy sjutton vad rädd jag var. jag ringde till Yvonne och fick lite tips på hur jag skulle göra. Det som är så bra med Yvonne ( det är Yvonne vi köpt Kiara utav ) är att hon har haft många olika sorters hundar och hundraser, det är ett stort plus tycker jag.

Felix har haft kompisar här under helgen och Albin har haft sin kompis här så huset har varit fullt av ungar, fart och fläkt. Det är inte alltid jag riktigt orkar med det men då går jag undan. Felix sa  i kväll att han tycker att jag blir arg ofta nu över småsaker. Jag försökte förklara att det är för att jag inte mår bra  och det är ingen ursäkt heller men min kropp har magsjuka, skit sjuka 24 timmar om dygnet. När ni blir magsjuka ligger ni i sängen hela dagen med värk i hela kroppen o huvudet , magen värker, man springer på toaletten hela tiden med allt vad det innebär. Så har jag hela tiden och har haft länge . Jag bad om ursäkt och lovade att jag skulle skärpa mig och inte bli arg över småsaker, När jag bad om ursäkt sa han :jag vet  att du har ont mamma men du klagar aldrig så det är svårt och komma ihåg att du är sjuk ibland  och att du klarar av att laga mat när du själv inte äter det fattar jag inte hur du kan göra , för när jag är magsjuk då mår jag illa av bara lukten av mat . Mamma vad jag önskar att vi kunde ha så mysigt som vi hade förut när du oxå kunde äta, det är inte samma sak när du inte äter med oss , även fast du sitter med oss. Det är när jag får höra såna saker från sin ena son som mitt hjärta håller på och gå i tusen bitar, det skär i hjärtat och jag blir så ledsen. För ibland orkar jag knappt med mig själv och hur ska jag då orka med andra. När kroppen inte får i sig riktigt med mat tar det jätte mycket på kroppen men jag sätter på min mask och då kan det värka hur bäst det vill för ingen ska behöva lida av att jag är sjuk men det är bara det att masken faller av och då har jag kammat till mig ett tag och varit den där glada mamman men orken tar ut sin rätt och då blir jag sur.

Ett exempel på att jag blir sur. Jag har stått och lagat mat till allihopa  som i kväll, hittade ett nytt recept på Lammfärsbiffar   som skulle innehålla kaffe och balsamico , timjan, lite mjölk och en gnutta grädde, salt , peppar och cayenne peppar. Kokat potatis, ris, gjort sås av grillade paprikor cremefraiche . Jag hade med andra ord ansträngt mig för att dom skulle bli nöjda men innan dom kom till bordet hade biffarna börjat kallna . Då blir jag förbannad , brist på respekt när jag försöker och jag mår tjuv tjockt av att stå vid oset och laga mat, då kan jag lika gärna värma en burk ravioli eller köpa kall potatissallad med rostbiff till så kan dom komma när dom vill. Det är inte första gången som detta händer och antagligen inte sista heller tyvärr. Men i dag var Robin här och han hade retat Felix och  Felix vart ledsen. När Johan då försökte lugna ner Felix som grät i rummet och lyckades få upp honom till maten då var jag riktigt arg, här har jag lagat mat som gör att det vänder sig i magen på mig och gjort det för deras skull. Då vart Felix ledsen igen för jag stod där och skällde på att dom aldrig kan komma i tid .

Felix är den av oss som är mera känslig för ljud, hur man säger saker. Det kan vara på både gott och ont. Han är känslig och tar år sig saker som han inte skulle behöva , när Robin säger saker åt honom, som en storebror gärna gör ibland för och retas, då tar han åt sig det och bli sårad och ledsen fast han vet att hur Robin är . I Felix så finns det ett hjärta av guld han vill alla så väl och vill vara tillags , hjälpa andra människor, han är en funderare.

Nu väntar sängen. Nu har magen lugnat ner sig lite . Avleda det är det bästa mot smärtan .

Kram och sov sött.

Malin


1 kommentar
Okategoriserade
Onsdag.
Posted on januari 9th, 2013 @ 10:23

Hej .

Nu är det tyst och stilla i huset.

I måndags började Johan jobba men barnen var hemma. barnen började i skolan i går . Det var behövligt för både dom och mig. Dom behövde träffa andra barn  det märkte man. Dom bråkade ganska ordentligt och var trötta på varandra. Robin åkte hem och det vart tomt utan honom. Vi har haft några riktigt mysiga dagar med honom .

Nu är det tyst och stilla hemma, skönt men tomt . Ryggen värker och jag har något på gång jag känner det i hela kroppen, halsen värker, lite snuvig .

Vet inte om jag får huvudvärk av dom nya tabletterna men huvudet bultar något hemskt och då tillkommer alla andra krämpor .

Robin ringde i dag och skulle komma hem igen han hade ett möte i morgon . Vi har en fin kontakt , en kontakt jag inte skulle våga drömma om för många år sedan. Tänk  att för några år sedan var det så infekterat att vi knappt kunde prata med varandra  utan att vara i luven på varandra . Ett tag pratade han inte alls med oss, titta nu hur det är . Jag är så glad . En glad och lycklig mamma.

Det som fattas nu är att jag blir frisk och kan börja jobba men en sak i taget, nu väntar 2 undersökningar till.

Att barnen tyckte det var roligt och komma tillbaka till skolan gick inte att ta miste på i går . Dom kvittrade som fåglar, Felix  hade med sig en kompis hem i går  och det var mycket skratt nere i rummet.

Nu ska jag gå en promenad med vovven. Vad hade jag gjort utan henne ? livet hade varit så mycket jobbigare . Hon ger mig kraft och mod att gå ut varje dag även om jag bajsar på mig så det rinner mellan benen på mig så måste hon ut . Jag kan känna att utan henne är jag inte hel. Det  är hon och jag på dagarna . Problemet har nu varit en längre tid att jag svimmar och får inte gå så långa promenader med risk för att svimma i skogen någonstans. Det har gjort att jag inte kunnat träna så mycket som jag gjort tidigare .

Jag har 2 problem som jag tycker är jobbigt med henne, det första är rådjur , hon går i gång på det riktigt ordentligt. Har provat det mesta för och avleda henne men hennes impuls är så snabb och stark. När hon går lös så ser jag direkt när hon känner av ett rådjur Hon reagerar med hela kroppen på en sekund  och jag ser det  jag hinner inte stoppa henne hon sticker direkt . Har försökt med gott godis , busa, bästa leksaken, ne det går inte . Känner mig som en hök har koll på minsta lilla tecken hon gör , rör på öronen , svansen , huvudet.  Nu har jag börjat träns impuls hemma. Fick en bok i julklapp av Jenny o Palle , ( Johans syster ) som verkar vara superbra , den heter släpp kontrollen lös .

Det andra problemet är andra hundar, hon älskar andra hundar . Hon vill leka med alla, nu har jag kommit så långt att hon kan sitta still när en hund går förbi men jag är inte nöjd , vill kunna ha henne lös och hon lyder minsa vink . Höga krav ? nej jag vill ha en hund som lyssnar på allt jag säger även om det kommer en hund gående. Det finns att jobba på och tur är väl det , då har jag något och göra på dagarna . När jag klarat av det kan jag gå vidare .

Nu har vi Johan koll på mig , vi har fixat så han kan se mig när jag och Kiara är ute och går, han kan följa mina steg och se vart jag är ,vart jag går , om jag skulle svimma i skogen så hittar han mig . Det är en trygghet för både honom och mig.

Jag har fått en matberedare av Johan i julklapp och den har jag använt mycket. Jag älskar att baka , släppa tid och rum bara vara där . Under den tiden finns det inget jobbigt. För mig är det en slags bearbetning , jag är just där då och nu . Tyvärr kan jag inte äta själv men barnen får hemma gjort bröd , inte massa köpe bröd.

Tror jag ska göra en kokoskaka till Robin när han kommer hem i dag.

Kram Malin

 

 

 

 


2 kommentarer
Okategoriserade
Söndag.
Posted on januari 6th, 2013 @ 22:56

Hej.

Helgen har rasat iväg.

I fredags hade vi en kompis på middag  , det var både roligt och mysigt. Jag hade kokat chili , det var mycket vilök , chili, kryddor till max , en massa öl som köttet kokat  i många timmar. Jag tog en choklad närings dryck till middag, kvällen förflöt i mycket prat och skratt.

jag sätter på mig masken väldigt ofta när vi är borta eller har främmande . Dels för mig själv för och orka , ingen orkar höra hur jag mår i längden och jag skulle inte må bra av att bara gnälla hela tiden . Jag gråter ibland i min ensamhet, visar sällan att jag gråter, det mår ingen bra av att se och det finns inget som någon kan göra åt detta, ingen som kan lätta min börda, den bär jag själv . Jag ger mitt hopp till läkarna och hoppas hela tiden att det ska bli bra och att jag ska få tillbaka mitt liv .

Jobbet känns långt borta just nu , men jag ger mig inte och vem vet det kanske vänder redan i morgon och magen blir bättre. Hoppet det är det jag lever på och det som gör att jag orkar och kämpar.

krämperna kommer och flyttar på sig . Nu är det ryggen som har sagt sitt , vaknade i morse av en fruktansvärd värk som sen har hållit sig i hela dagen. Har provat med flera saker men utan resultat. Lång promenaden med hunden , satt på massage stolen i 30 min med värme men det hjälpte inget, provade att   smörja  in mig med Heat och Msm la på vetekudden och en filt inget resultat. Svmor ringde i kväll och gav mig lite tips på övningar som jag ska prova . Svimmade i går kväll men på rätt ställe . Johan behövde inte lyfta upp mig utan bara flytta lite på mig . Det kom lägligt i sängen.

I dag var mamma här och tog med sig Albin och Felix på bio. När hon kom kämpade jag för att komma upp ur sängen, jag stönade och stånkade , kände , känner mig som en gammal gumma. När jag sa det till mamma började jag skratta, hon tittade på mig och sa :  och du skrattar när du ser ut så där och har ont . Ja men mamma vad ska jag göra då ? gråta det blir inte bättre  eller hur och med tanke på att jag har så djävla ont hela tiden i kroppen mage , rumpa , huvudet mm så skulle jag inte göra annat än gråta  ? Nej  det blir inte bättre.

Jag har nog blivit härdad av smärta och tål ganska mycket och med tanke på hur ont jag har hela tiden så måste jag försöka koppla bort det på något sätt, avleda smärtan, lura kroppen, försöka tänka på något annat . Försöka fokusera på något som gör att jag härdar ut när smärt tröskeln är som värst.

Både i går och i dag har jag bakat matbröd , då kopplar jag bort allt, är i en annan värld , vill inte bli störd , vill bara vara ensam i köket , gärna musik på. Då lever jag för stunden i en annan värld , en värld utan värk i magen , kroppen , knoppen, leder, muskler. Tänk er en magsjuka  : så har jag varje dag utan att jag kräks men allt annat har jag springer på toa kroppen skriker , magen värker något hemskt.

Johan sa för ett tag sedan om vi vinner på lotto, då skulle jag ta dig till USA , där skulle dom säkert kunna hjälpa dig , om det är någonstans på jorden så är det där dom kan hjälpa dig men det kostar grymt med pengar. Det är då jag får tårar i ögonen, för jag blir så smärtsamt medveten om i ett sånt ögonblick att det påverkar alla så fruktansvärt mycket att jag är sjuk och det gör så fruktansvärt ont . jag kan bära min egen smärta men och dra med andra människor och framför allt barnen , det gör så fruktansvärt ont i själen och den smärtan har jag svårt att hantera . Den kroppsliga smärtan är jag van vid och det är jobbigt men inte ens i närheten av den själsliga som påverkar andra. Det är nog därför jag inte gnäller , eller alltid säger som det är hur jag verkligen mår.

I morgon börjar Johan jobba. Barnen börjar skolan på tisdag, ska bli skönt att få vara själv oxå, både på gott och ont. jag läntar efter ett riktigt liv , ett liv med jobb mm men min tid kommer .

Nu ska jag sova .

Kram till er alla .

 


Kommentarer
Okategoriserade
Äntligen är jag här igen.
Posted on januari 4th, 2013 @ 02:56

Hej.

Nu är jag här igen.

Det har tagit lång tid denna gång. Jag har inte varit på topp alls , kroppen säger ifrån och det har varit knas med bloggen ett tag oxå.

Summera denna månad som gått är svårt. Jag ska nu försöka skriva varje dag även om det inte är så långt men jag känner att jag behöver skriva samtidigt som jag känner att jag inte gjort något annat än gnällt den senaste tiden. Det finns alltid dom som har det värre eller hur och jag är så tacksam för att jag inte är döende även om min kropp känns på gränsen till död. Jag har inte cancer nu men lider något fruktansvärt efter sviterna som har blivit efter dom tog bort en sån stor bit av tjocktarmen för 3 år sedan där cancern satt. Funderar mycket på hur kunde mitt liv bli så här. Jag har i nu läget inte cancer men är i sämre skick än någonsin. Jag har så fruktansvärt ont i magen , kroppen, huvudet och har svimmat så mycket  att min man tog beslutet att sluta jobba några veckor för och ta hand om mig. kroppen värker något fruktansvärt, har svårt att få på mig skor , stövlar, knäppa byxor, värker i leder , muskler, som kramper. Jag kan vakna av att jag har så fruktansvärt ont i armen att jag har svårt att krama hopp händerna. jag kan göra listan hur lång som helst. Att jag sen har haft turen att inte skada mig dom gånger när jag svimmar är jag tacksam för. Jag dricker fortfarande Näringsdrycker i 5 olika smaker, jag har nu hållit på med denna förbannade dryck i över 6 månader och rasar i vikt. Skiter som en tok gör jag oxå i tid och otid. Behöver jag tala om att kroppen tar fruktansvärt mycket stryk av detta ?

Svimningsanfallen som kom 1- 2 gånger per dag har nu lugnat ner sig men inte försvunnit helt.

Barnen reagerar olika, Felix blir rädd, Albin förstår nog inte riktigt vad som händer utan har sagt till Johan att nu ramlar mamma så där igen och sover, nu får du hjälpa henne så är det inte mer med det tycker Albin. Felix är som sagt mera rädd han är äldre och förstår mera och när han lider , lider jag något fruktansvärt.

Att kroppen sviker mig tycker jag inte är så konstigt, att leva på flytande så länge är inte ok och jag tror att det är därför jag har så ont i kroppen , jag är så trött och matt  och blir så frustrerad på detta. Jag är fruktansvärt infektions känslig oxå det gör inte saken bättre, så fort barnen kommer hem med lite snuva så blir jag däckad. Jag har inga reserver kvar alls. kroppen är slut och jag börjar tröttna och är ilsen som ett bi av och till.

Jag tänker ofta på hur kunde mitt liv bli så här och i nästa andetag tänker jag det kunde vara värre. När det är som tuffast tänker jag imorgon är en ny dag , en bättre dag. Någonstans måste jag tänka så för att klara av detta. Jag kämpar, vi kämpar varje dag att hålla humöret uppe och med tanke på alla dessa djävla krämpor jag har så tycker inte jag att jag gnäller. jag gnäller här men inte så att jag suckar stönar och säger att jag mår skit till alla jag pratar med för då skulle jag aldrig orka. jag sätter på mig min mask och ler o ser go och glad ut. Här skriver jag hur jag mår, här har jag min fri stad, här kan jag spotta ut allt jag känner utan  att skämmas.

Mitt i allt detta kan jag känna tacksamhet , visst  är det konstigt ?

Hur kan jag känna det när jag inte är frisk och dom inte får bukt med detta. För mig är varje dag en gåva , inte en självklarhet, jag är så tacksam för att jag finns kvar sen att jag inte mår bra utan rent ut sagt skit men jag finns kvar och lever. Jag finns för mina underbara barn och får följa dom  på livets väg ett tag till, hur länge vet ingen .

Ta ett exempel : Lucia , Albin skulle gå lucia tåg i skolan, Jag, Johan, Felix , mormor och farmor var där, i en sån stund känner jag en sån underbar glädje och lycka över att få vara med mina barn, en tacksamhet som inte kan beskriva i ord. Någonting jag aldrig skulle våga drömma om för 3 år sedan, då var ångesten så stor att jag inte skulle få se dom en sommar till och jag lovar er att även om jag gnäller så är jag så glad över mina underbara barn och min underbara man och känner en sån otrolig tacksamhet och ödmjukhet inför livet och att jag vaknar upp varje morgon och får ännu en dag med mina underbara familj.

Tanken på att ge upp finns inte , hopplösheten finns där så klart men jag är seg och envis som sjutton. Vi har gått igenom så mycket och går igenom så mycket att många tycker att jag ska skriva en bok . Jag skulle vilja börja föreläsa, jag har så mycket erfarenhet av denna tid . Man blir antingen en passiv patient eller en jobbig. jag har blivit en jobbig men det står jag för , jag ifrågar sätter mycket och läser mig till mycket. jag har många läkare runt mig som jag litar på och som vet att jag ifrågasätter saker och ting.

Jag måste släppa på trycket ibland och bara bli en blöt pöl , få gråta ut rensa ut. Jag reser mig alltid igen. Nu har vi varit ute på landet Jag och Johan helt ensamma. Det var verkligen vad vi behövde, det var vad min kropp behövde, min själ får förnyade krafter där ute, den återhämtar sig alltid där ute bland klippor , skär och hav, där finner jag frid och ro. Där ute kan jag andas, släppa, njuta, hur dåligt jag än mår så är det där ute jag kan återhämta mig , det är mitt paradis på jorden. Ute på udden där kan jag sitta hur länge som helst, känna doften av tång , känna vinden som blåser i håret, höra hur vågorna slår mot klipporna, där ute njuter jag, får ro i själen och när kroppen är så slut så behöver själen återhämta sig för att få nya friska krafter att kämpa med.

Julen firade vi på olika ställen , vi stannade först och firade med svärfar och Grete , Johans systrar med resp sen for vi vidare till Opri, Roger , Emil, Börje och Maria, där firade vi jul igen. Sista anhalten gick till svärmor , Hasse , Ingemar och Johans mormor Mait, Där mötte vi upp mamma och Robin som anslöt sig med oss . Vi vari Ocelbo i flera dagar . När vi åkte hem och sa hej då till Mormor Mait så sa hon vi får se om vi ses något mera. Det är då det gör ont ända in i märgen, när en gammal människa säger så, det känns som hon tog farväl,höll om mig länge och gav mig en riktig lång kram. Det är då man vill lägga huvudet på hennes axlar och säga  att det gör vi visst det men vetskapen om att hon år dålig gör sig starkt påmind. Att få se Mait sitta i fotöljen med ett leende på läpparna och titta på hur barnen leker, självklart blir hon helt slut men hon blir lycklig och glad , tänk vad ett besök kan göra för för en gammal människa , glädjen i hennes ögon den år obetalbar, det är då man känner glädje själv över att ha kunnat gjort en annan människa så glad för så lite.

Innan vi skulle åka under julen så fick jag ett samtal från en kvinna som hjälpte mig på traven för några år sedan på SÖS. Hon hörde av sig för att hon pratat med  någon sköterska på mag och tarm på SÖS som visste vilka stora  problem jag har fått med magen och hälsan efter cancern. Vi pratade länge och hon känner mig väldigt väl och hon kommer och försöka hjälpa mig med en del saker framöver, jag har ett stort förtroende för henne och en djup respekt för henne och det jobb hon gör. Att jag har tur och har så många duktiga människor , läkare  runt mig är jag så otroligt tacksam över . Hur många gånger har jag sagt det att jag har en stab av läkare mm som finns där ute hjälper mig. Hon gav mig lite hopp, mycket hopp. Tack snälla för att du hörde av dig om du läser detta Jag är dig evigt tacksam, efter du ring grinade jag i flera timmar, du gav mig hoppet tillbaka när jag som bäst behövde det, du hörde av dig när jag som mest behövde dig . Jag kommer återkomma till detta när jag vet lite mera om vad som händer.

Julen brukar jag älska med allt vad den innebär , jag älskar tomtar, maten, umgås med nära och kära, älskar julklappar, denna jul var lite annorlunda . Maten kunde jag inte äta , tomtarna tyckte jag inte jag behövde sätta upp allihopa för vi skulle inte vara hemma under jul, julgranen behövdes inte heller. Umgås där kände jag mig ganska obekväm med tanke på att det ska ätas och man ska sitta länga och äta  ( behöver jag säga att det är tortyr att älska julmat men bara få känna doften av den kan få vem som helst att vilja gå från bordet, inte sitta med, hur roligt är det och sitta och titta på när andra äter ? om man inte upplevt detta är det nog svårt att förstå ) . Jag har inget emot och umgås absolut inte men när jag mår så här kände jag mig inte pigg alls på och fara iväg utan sa faktisk till Johan kan inte ni åka och jag stanna hemma ?Johan svarade : Hur skulle det se ut om vi lämnade dig hemma när jag har stannat hemma för och ta hand om dig men åker ifrån dig, jag skulle inte kunna förklara för barnen heller varför vi skulle göra så . Han hade så klart rätt. Jag fick min julklapp : vet ni vad det var ? den går inte att köpa för alla pengar i världen. Den bästa julklappen var att få sitta och titta på mormor Mait och se hennes glädje över att få träffa barnen, det är oslagbart. Att kunna glädja en gammal människa med så små medel som att komma och hälsa på. Vad gör det om jag inte kan äta och mår skit när jag faktiskt kan glädja en annan människa genom att vara där. Det är så lite man behöver göra och då känns mina krämpor så små. När jag ser en gammal människa som inte har så långt kvar bli så glad och kan titta tillbaka och glädjas åt det en lång tid framöver så är jag väldigt självisk om jag vill ta ifrån en gammal människa  den stora glädjen. Vi fick många fina julklappar allihopa.Om jag nu ska välja ut dom 3 bästa sakerna .

1 Stövlarna jag fick av mamma.

2 Matberedare  , den fick jag av Johan

3 Halsband av glas ( ansikte ) den fick jag av Opri .

Vi lämnade kvar barnen hos svärmor och Hasse och åkte ut till landet där har vi verkligen fått mysa med varandra bara jag och Johan , det var verkligen vad vi behövde, sitta och prata i lugn och ro, njuta av varandra, bada bastu, läsa, titta på filmer och bara haft det bra .Vi fick hämta lite krafter båda två det behövde vi verkligen. Nu har vi kommit hem och barnen hämtade vi i Uppsala i går . Robin har varit här med oss nu i 2 dagar det har varit 2 underbara dagar där vi har varit samlade hela familjen och alla barn har varit sams. Robin har hör och häpna sytt med hjälp av Felix . Dom har busat och det har varit stoj och stim  men det är sällan dom har varit sams och haft så roligt tillsammans som dom här dagarna. I går kväll hade vi en mys kväll när Robin, jag och Felix satt nere i felix rum och tittade på Avatar i 3D. Dom här 2 dagarna kommer jag att stoppa in i mitt innersta rum i hjärtat , förvara ömt och komma i håg länge .

Nu måste jag sova .

Kram Malin.

 


Kommentarer
Okategoriserade
Natt mellan lördag och söndag.
Posted on december 9th, 2012 @ 01:39

Lördagen går in i söndagen. Vilken  djävla vecka det har varit.

Nu har vi varit till mag o tarm läkaren. han kunde konstatera att det kommit ny forskning  anående mag problem en längre tid , jag har av någon anledning flera problem som kommit upp efter att dom op bort så stor del av tjocktarmen då den innehöll en 7 cm lång cancertumör. Jag hade nedsatt imunförsvar innan men har blivit så mycket sämre med detta. Magen sprutar och jag har avföring som vatten som bara sprutar ut i tid och otid. Först så trodde dom att det berodde på att jag tagit bort en stor bit av tarmen och kroppen försökte vänja sig men allt blev bara sämre och sämre. Fick ondare och ondare i magen mera och mera kramper och kunde helt plötsligt göra på mig i tid och otid. Sen kom den fruktansvärda huvudvärken och med den följde en kramp och värk som inte går att beskriva med ord i hela kroppen. Ibland kan jag inte knäppa byxorna , torka mig i rumpan,  sätta på mig skona mm. Varje dag är en kamp att komma upp ur sängen. Värken är ständig och ibland måste jag ta tabletter mot det. Som om detta inte var nog så började jag rasa i vikt , från att stadigt gått upp hur vi än försökte så har den nu vänt och jag fortsätter och rasa ner i vikt. Detta gör att kroppen blir ännu svagare . Nästa dråpslag var att jag inte kunde äta vanligt mat allt rann ur mig på 10 min sen satt jag där . Jag  fick börja med spec kost endast flytande näringsdryck som dietisten skriver ut.  Som om det inte räckte med detta så har jag nu börjat svimmat 1 gång om dagen. Läkaren sa att ny forskning visar på att om man har varit riktigt sjuk en lång tid spec magen så kan komunikation centralen i hjärnan börja koppla fel, den säger åt kroppen att göra fel saker, med mig så släcks kroppen ner och det värker något fruktansvärt. Detta kan hjälpas med medicin som gör att  signalsystemet  kopplar rätt igen  men för att vara helt säker så vill han kolla på nytt massa saker.

Ny gastroskopi, ta prover från tarmen, kolla tarmen igen . Efter det kommer jag att få svälja en kamera som tar kort 2 kort per sekund och då fotas hela tarmsystemet. Efter det ska vi ta ställning .

Livet går vidare men i en helt annan takt och nya förutsättningar. Nu är det tungt och jobbigt. Johan har tagit beslutet att vara hemma med mig fram till och med 7 Januari. Jag har inte bett ho, honom göra det men han såg  det som enda möjligheten just nu, han kan inte konsentrera sig på jobbet utan var ständigt orolig för och hitta mig avsvimmad. Han tog det beslutet och han sa själv att jag kan inte jobba nu när det är så här . Jag får så dåligt samvete för att han ger upp jobbet i några veckor för mig. Hans jobb betyder så mycket för honom och under denna period som det hänt både det ena och det andra så är det jobbet som har hållit honom på benen och nu blir han hemma för min skull. Min svärmor sa till mig härom dagen att fatta vilken kärleks förklaring.  Jag vet hur mycket jobber betyder, det betyder massor för mig med men just nu funkar det inte överhuvud taget att jobba och det är för mig en stor sorg, jag vill ha tillbaka det livet med jobbet , träffa människor mm. Just nu känns det mera som jag är en belastning. Jag älskar min man av hela mitt hjärta och jag vet att han aldrig skulle ta det här beslutet om han kände att det inte var nödvändigt för honom. Jag skulle ha gjort så för honom oxå om det varit tvärt om. Det gäller och ta vara på varandra och visa att vi älskar varandra.

Johan åkte upp med mig till SÖS i fredags för jag skulle ta massa prover igen, 10 rör vart det. Johan åkte i väg på en kryssning med jobbet i går och kom hem i dag . Mamma sov här i natt , Johan vill inte att jag ska vara själv nu, när jag svimmar så kan jag faktiskt göra mig illa, men jag har haft tur ännu så länge. Felix åkte upp till farmor och Hasse för och lämna massa jultidningar och få vara lite själv utan lillebror och bli bortskämd av farmor och Hasse.

Tiden rullar på men sakta , jag är slut i både kropp och själ, har inte mycket krafter kvar alls, ont i kroppen, mm. Känner mig fången i huset, känns som jag kommit tillbaka till barn stadiet där man får fråga om lov att gå utanför dörren, och vill ha en detaljerad beskrivning av var jag ska gå om jag mot all förmodan går ut själv. Jag vet jag skulle ha gjort precis samma sak, absolut. Från att ha varit ute med Kiara 5-7 gånger per dag så får jag vara glad om jag får och kan gå ut 1 gång om dagen. Tänk så livet kan bli, ingen cancer, du ska vara glad att du inte har cancer,jag är glad  men jag är så himla dålig  så det hindrar mitt liv och förpestar mitt liv något fruktansvärt just nu. Vilken himla tur jag har som har alla mina 3 fina underbara barn och en helt underbar man som jag älskar över allt annat och min solstråle till vovve , det är bra husse får ta mer hand om henne nu , det är nyttigt för både henne och honom. Snart ska vi på hundmässan , vi ska stå i montern portugisiska vatten hundar mellan 9-11 på lördag, mormor tar barnen och jag har med min bodygard, min älsklig, min man han går där jag går just nu. Tack för att ni finns och stöttar och ger mig lite pusch, det behöver jag just nu. Synd att jag har så starkt psyke ibland kan jag känna att det vore lättare att bli psykist utmattad , det finns tabletter emot och som man kan ta för och få hjälp, OBS förstå mig rätt nu, menar inte att det är lätt. men det är inte psyket som det är fel på utan kroppen är slut och det är kopplingsfel uppe i kopplingcentralen som sänder ut fel signaler och det är magen som är ur funktion, det är kroppen och knoppen som värker o krampar , sen  är jag  infektionskänslig  på det oxå. det är inte bara en sak utan flera saker som gör att kroppen dras ner och lägger av. Flera tillstånd gör det hela svårare men jag litar på dom och måste tro att dom vet vad dom gör , jag ifrågasätter allt dom gör. Det är inte så lätt en sak i taget och nu är svimningarna prio ett. Under tiden tar dom massa prover och ska gå ner med kamera i magen och titta igen, det där med att svälja en kamera som tar bilder genom hela tarmen tycker jag verkar väldigt läskigt men kameran är som en alvedon som sen kommer ut den vanliga vägen. Det är unikt för där ser man hela tarmen , hela systemet från början till slut. Denna väntan gör en tokig.  Men man måste tro att allt ska bli bra  det är bara frågan om när.

Kram på er.

Malin.


1 kommentar
Okategoriserade

« Föregående sida<< Previous « Föregående sida Nästa sida » Next >>Nästa sida »